Jag är för snäll

Jag minns när jag gick i mellanstadiet ungefär, då är man 10-12 år gammal. Av en kompis fick jag en trekantig sten som var jättelen. Han hade köpt den utomlands och gav den till mig sen, och den var verkligen väldigt len. Men vid den här tiden så var jag väldigt förtjust i stora snäckor.. sån idiot.. ja. Men i alla fall, så hade jag med mig stenen till skolan. Där erbjöd sig en kompis att byta stenen mot en stor snäcka. Jag blev överväldigad och glad och sa ja direkt. Problemet var att denna idiot till klasskamrat skulle ta med sig snäckan för han hade den hemma... Jag väntade drygt 2 månader på snäckan och han satt och kelade med min fina sten som jag också tyckte om, men jag var för snäll. Jag lät fanskapet få min sten mot en snäcka som aldrig verkade dyka upp. Efter en jävla tjat så fick jag min snäcka tids nog.. Det var den mest patetiska, fula lilla snäcka jag någonsin sett. En vit liten random skit. Och därför ska man ALDRIG lita på människor. Därför ska man ALDRIG vara för snäll. Det är mitt motto sen dess, folk verkar ha svårt att förstå detta. Men gör något liknande någon gång i ert liv, så märker ni. Ni som inte märkt detta eller förstår det, ni är inte tillräckligt snälla. Men var lika snälla (dumma) som jag är, då vet ni hur det känns.

Tydligen så läste jag på ett forum att gränsen för ett förhållande oftast är 2 år för att kvinnan tröttnar. Anledningen till att kvinnan tröttnar är att hon vill ha ett barn innan dess. Det är ganska svårt att säga emot detta, då man vet och ser förhållanden som max varar kanske 3 år. Därför kanske många unga skaffar barn, därför kanske många förhållanden inte fungerar när man inte skaffar barn. Men hur många förhållanden fungerar inte när man skaffat barn då?
Det är fel partners och allt beror nog snarare mer på hur fokuserad båda är på framtiden. Vill man så kan man. Man ska ta ett steg i taget. Jag har den rätta nu, men det vet jag inte om två år. Det visste jag inte för 3 år sen heller, då jag trodde den rätta visade sig vara den som var fel. Men sånt är livet, det är vissa som får lära sig, andra kliver ner i skiten. Men hur som helst så är hon whitetrash nu ändå. ;)

Nä skulle behöva kategori á la "Fyllespekuleringar". Det är då man kommer igång. Jag har rätt bred kreativitet egentligen, jag gör musik, filmer, berättelser, poesi, redigerar bilder, allt för olika budskap. Dessutom debatterar jag, hjälper folk med problem (då detta är något som jag egentligen älskar, att hjälpa folk som verkligen behöver hjälp..). Samt filosoferar om allt möjligt och läser psykologi på egen hand för att lära mig mer och inget alls om hur människan fungerar (samt djur). Detta kan jag väl dock inte dra upp på jobbintervjun på måndag, han skulle väl tycka jag vore för knasig som söker ett jobb men där jag verkar mer som en artist än en ordningsman.
Nä men en artistisk ordningsman har ju aldrig varit fel? Jag vet hur som helst vad jag är intresserad av, vad jag riktar mig in på och hur jag vill med livet. Det är i alla fall en viktigt livsfokusering många borde ha. Trots att jag inte är helt uppe på 100% genom allt så vet jag att om 20 år, då har jag i alla fall lyckats med något av mina 20-tals intressen.

Sen att någon kommer och säger att "vi saknar gemensamma intressen" är helt fel. Jag är mångsidig och flexibel vad det gäller intressen. Jag har en bredare intresse än vad många jag känner har. Så det är skitsnack, den som säger så är en byfåne som saknar helt och håller intressen. Jag tror jag tar för mycket på mina axlar, men jag vill inte leva och dö som en sån byfåne som säger så, att "vi har inga gemensamma intressen", en misslyckad nolla som saknar socialafärdigheter och intressen. Man borde veta bättre. Och det är där jag kommer in i bilden, jag vet bättre, och vill hjälpa samhället.